Vem är jag!

Jag och Nicky (Korad SUCH Zoroniques Chronic Flash). Som jag tävlade med i Lydnads klass III, Högre Spår samt Lägre Sök.

Här kommer en presentation av mig och mina hundkunskaper (och övriga kunskaper!) för att ni intresserade ska veta vem jag är!
Första hunden
Airedaleterrierhanen Lufsen, född 1977, kom in i mitt liv när jag var 18 år. Jag ställde ut honom (två cert om jag inte missminner mig) samt gick en massa kurser på Lidingö BK. Testade både spår och sök - men icke sa nicke. Han var inte ett dugg intresserad. Hade kanske passat som Skyddshund för han hade vakten i sig och på Hundskolan i Sollefteå (1981) blev jag faktiskt rekommenderad att testa skydds med honom men hur det var blev det aldrig av. Tävlade lydnadsklass I ett par gånger med inte så imponerande resultat. (Fick en 0:a på tandvisningen för att Luffe inte viftade på svansen åt domaren; annars tillät han att domaren tittade på hans gaddar, men domaren ville att en terrier skulle vara mer hälsningsvillig....

Andra hunden
Groenendalehanen Nicky, född 1986. Med honom kunde jag äntligen börja träna och tävla. Jag blev aktiv i Danderyd-Täby BK inom allt (instruktör, tävlingsledare, styrelse, redaktion, etc). Höll på i många år och DTBK var mitt andra hem. Satt även som kassör i Stockholmsdistriktet i några år. Blev tillfrågad om att ta ekonomtjänsten på Förbundsklansliet 1997 (tror jag det var!) men vi skulle flytta till Japan precis då. Var ekonomiansvarig på SM för Tjänstehundar (1995?) då Ralf Falkeland var huvuansvarig. Nicky försökte jag få godkänd Räddningshund men det brann i knutarna - på provet var jag supernervös (vilket jag egentligen aldrig varit på tävlingar!) så jag missade att Nicky markerade en figurant - och därmed kuggades vi. "Såg du inte att han markerade för fullt?" undrade domaren! Sedan fyllde Nicky 5 år och efter det fick man inte gå upp längre. Nicky var då en av ett fåtal Groenendaels som var Korade och hade utställningstitel (han var SUCH)! Han blev far till en kull valpar.

Tredje hunden
Riesenschnauzerhanen Arro, född 1991 (måste kollas!). En underbar men lat kille. Han var snygg men han stod som en potatissäck i ringen så det blev inte så bra bedömning... Jag försökte få Arro som godkänd Bevakningshund men natten innan provdagen hade det snöat och han var svag på vindmarkeringarna. Redan då kände jag att något inte var rätt med Arro då han inte verkade må så bra. Så i stället för att hårdträna och gå upp igen tre veckor senare så bröt jag och fick Arro "genomgången" av veterinär. Sedan blev det aldrig av att jag hann ta upp träningen igen innan jag fick avliva honom vid 5 års ålder.

Fjärde hunden
Släthåriga Foxterriertiken Tussa, född 1998. Med en dotter på två år och med hela min fritid inom hundvärlden, ville jag nu ta ett litet avbrott och skaffade mig en "knähund". Med Tussa har jag inte gjort någonting annat än att få den nödvändiga lydnaden på henne. Dvs hon är alltid lös, jagar inte och kommer på inkallning. Alla som har terriers vet vilken bedrift DET är! Hon fick tyvärr ståndöron så trots att hon är supersnygg enligt experter så skulle hon aldrig kunna hävda sig i en ring med sina parabolantenner... Men hon är en underbar familjehund (i dag 13½ år) som visat folk att små terriers faktiskt inte måste skälla konstant och bita allt och alla....

Etolog
Jag är biolog i botten med etologi som inriktning. Har forskarkompetens på hund. Gjorde mitt examensarbete (Parental Investment på tamhund) med Erik Wilsom som handledare, uppe på Statens Hundskola våren/sommaren 1981. Det var på den tiden som det fortfarande inte var OK att studera tamdjur.... Mitt förslag att studera hundar mottogs inte positivt på etologiska institutionen - det skulle vara fåglar eller rävar eller annat vilt! Men jag stod på mig och fick dagen innan jag skulle bila upp till Sollefteå, Thommy Radesäters (tveksamma) godkännande. Att jämföras med idag då studier på hundar anses fullkomligt rumsrent och sker inom Stockholms Universitets ramar! Men vi var några få på 70-talet som jobbade i motvind - kan kanske behöva påmionnas om ibland.

Instruktör
Jag har hållit några kurser på DTBK. Allt ifrån Valpkurs till Fortsättningskurs till Unghundskurs till allt vad de nu hette! Kul och lärorikt.

Tävlingsledare
Framförallt tyckte jag om att vara det på de högre lydnadsklasserna! Man lärde sig så mycket av att titta på andra ekipage och lyssna på domarens kommentarer.

Styrelseledamot
Ja är svaret! Jag har inte gjort annat än suttit i olika styrelser sedan 80-talet. Främst som Kassör, ekonom som jag är. Men egentligen alla poster utom Ordförande tror jag - den har jag lite värjt mig emot. Skönt att ha någon annan att skylla på i slutändan!

Kursare
Ja, det är vi väl allihopa! Vi går på en massa kurser för att lära oss mer. Sökkurs, spårläger, seminarium av olika slag, med mera, med mera. Och det har jag gjort en hel del av!

Diplomerad Hundfysioterapeut
1991 fick jag mitt diplom från Naturmedicinsk Hälsocenter. Lärare var bland annat veterinär Freddy Wegelius på Blå Stjärnans djursjukhus i Borås. Vi var den absolut första kullen som utexaminerades i Sverige. Massage och Stretching för hund var helt nya begrepp inom hundvärlden och man skrattade åt oss. Allt ifrån bruksfolk till veterinärer. Vi kämpade, igen i motvind, mot ett starkt motstånd. Återigen att jämföras med idag när varje seriös hundmänniska både masserar och streetchar sin hund! Och alla djursjukhus självklart har en tread mill eller bassäng att träna hundar i! Jag vill tänka att vi banade väg för de som kom efter oss...

Författare
Vi var tre stockholmare som tog fram "Massage för Hund" och "Stretching för Hund" - två kompenier. Plus en video som behandlade både och. Plus två planscher, en med massageövningar och en med stretchingövningar. Det här var 1996! Dessa sålde vi över hela Skandinavien i många år. Idag finns massor av böcker på marknaden om främst massage men även stretching. Men vi var först!
Jag har flera alster hemma i datorn - en dag så....
Plus att jag hoppas på några andra projekt tillsammans med andra människor....

Civilekonom
Som detta har jag arbetat i dryga 20 år. Examensarbetet på utbildningen gjorde jag och en kompis på Svenska Kennelklubben! Den hette "(H)undersökning" fyndigt nog och var just en undersökning ut till ett antal nyblivna hundägare om varför de köpt hund, varför den rasen, med mera. Tror aldrig SKK publicerade något om resultatet i HundSport.

Journalist
I tre terminer har jag läst journalistik, framför allt på Poppius Journalistskola. Jag ville förbättra och fördjupa mina skrivarkunskaper.

Bloggare
Jag har startat och stängt några stycken, men har nu två aktiva som jag planerar att behålla ett tag!

Fotograf
Får man kalla sig så? Jag har alltid tyckt om att fota och är inne på min fjärde Canon systemkamera. Har gått två kurser som Canon arrangerat, med duktiga Emelie Olsson som lärare (www.emelieohlsson.se).

Hemsida
Öppnas inom kort där jag framförallt vill lägga ut mina fotografier. Jag älskar att fota djur och natur.

Kattägare
Får inte glömma mitt kattliv! Har haft katt sedan jag var 12 år. Först Kurran, sedan Pyret och sedan Tiger - alla tre "vanliga" bonnakatter. Sedan har det blivit raskatt för mig. Helig Birma. Har ägt Cebbe, Giaconda (fick omplaceras på grund av slagsmål med övriga), Flutten (kvävdes vid 1½ års ålder), Isetta samt Onyxia.
Cebbe (10 år), Isetta (4 år) samt Onyxia (2 år) - alla kastrater - bor här hemma.

Uppfödare
Jag har fött upp tre kullar med Birma här hemma. Mycket glädje men även en del dramatik!

Utsällning
Med katter tävlar man inte precis i bruks men man kan ställa ut - vilket jag har gjort! Har högt meriterade katter men i dagsläget ligger all utställning på is.

Hästägare
Som tonåring ägde jag faktiskt en häst i några år under min högstadie- och gymnasietid. Rider idag sporadiskt och då helst på Islänningar!

Fiskar, vandrande pinnar och annat smått och gott
Har jag också haft i mina dagar. Ett akvarium finns fortfarande hemma men det är bara algfiskar kvar - plus guldfisken som lever i dammen utomhus på sommaren.

Har jag missat något? Då får jag återkomma!

Servicehundar i vården

Fredagen den 21 oktober pratade Professor Finn Hjelmblink (MD, PhD och Consultant Geriatrician) och Katja Thorman - och Leroy visade! - om IRD Rehab-hundar i strokevården, på ett nationellt symposium på Nobel Forum (Karolinska Institutet i Solna).

Finn berättade och gav exempel på strokepatienters framsteg efter att de hade börjat träffa en IRD Rehab-hund (film kommer på Youbube inom kort!).

 Leroy visade hur han kunde plocka upp både kreditkort och penna från golvet.

Frågestund - många var intresserade och ville ha in hundar på "sina" avdelningar!

Kul fotovinkling av Ingvar Karlsson (Ordförande i Svenska Föreningen för Äldrepsykiatri - SFÄP).

Får jag också smaka?

Samling runt Leroy i korridoren för lite eftersnack. Intresset var stort bland symposiets besökare - och så kunde man ju alltid passa på att klappa den stora svarta hunden!

Efter väl uträttat värv blir man trött - väldigt trött!

Vi ses nästa år!

Animal Behaviour Management

Beteendehantering - en syntes av etologi och djurträning.

en föreläsningsserie med Karolina Westlund.

En kurs om tränings- och miljöberikningstekniker för djur "i vår omsorg". Det handlar alltså om allt ifrån försöksdjur, djur på zoo, djur inom produktionen (grisar, kossor, höns), våra husdjur, med mera.

Så ni kan förstå att jag var spänd inför del I av denna serie! 3½ timmar en vardagskväll passerade förbi med blixtens hastighet och vi hade nog alla kunnat sitta kvar ett bra tag till!

Tänk emotioner - EMOTIONS RUNS BEHAVIOUR!
varav POSITIVA
- seeking
- lust
- play
- care
varav NEGATIVA
- panic
- rage
- fear

Det intressanta är att en del emotioner "blockerar" (inhiberar) andra emotioner. T ex inhiberar Seeking både Panic, Rage och Fear!

Karolina (www.illis.se) är disputerad etolog och kan verkligen sitt ämne. Denna föreläsningsserie är för första gången anpassad till hundägare och har organiserats av Eva Bodfäldt (www.evabodfaldt.com).

Så fast jag själv är etolog (faktiskt med forskarkompetens på hundar!) så har det hänt mycket inom etologin på alla dessa år sedan jag tog min examen. Dessutom var nog alla kursare väldigt högt kunniga (på olika sätt) inom hundar!

Jag ser fram emot del II som går av stapeln om en månad! Fler som vill anmäla sig?

Breaking Dawn part I

Alla vi Twihards vet ju att premiären på den första delen av Stephenie Meyers fjärde bok Breaking Dawn äger rum fredagen den 18 november!

Men innan dess kommer man att upprepa förra årets Twilight Fan Event på Hovet i Stockholm!
Förra året gästade karaktärerna Bella och Jacob Sverige.

I år, närmare bestämt den 28 oktober, besöker karaktärerna Edward (Robert Pattinson) och Alice Stockholm, för att möta sina fans. Stjärnorna kommer att medverka i en frågestund och på programmet står dessutom livemusik och en första exklusiv visning av klipp från filmen!

Biljetterna är gratis och delas ut på valda SF biografer fredagen den 21 oktober. Max två biljetter per person! Åldersgränsen är 13 år (men på TwiDay är den satt till 15 år).

Parantes - TwiDay är en maratonvisning av de tre tidigare Twilightfilmerna och den allra första visningen av Breaking Dawn.

Men gissa vad jag såg redan i eftermiddag utanför biograf Sergel i Stockholm? En liten kö som redan hade börjat bildas - och det är bara onsdag idag!

Där var väskor och madrasser och presenningar och stolar och filtar - och ungdomar! Allt förberett för några dagars (och kalla nätters!) köande.

Sergelbiografen var förberedd och hade satt upp lappar på ena sidans rutor.

De första (225 tror jag det var) får VIP-biljetter. Så det gällde att vara här tidigt om man ville försäkra sig om det.

(Sorry tjejer - så går det när man lånar någon annans mobilkamera!)

De första personerna i kön hade anlänt igår (tisdag!) morgon. Men de var på rast (förståligt...) - så i stället pratade jag med Mika (14 år), Linda (17 år) och Josefin (17 år). De skulle köa tillsammans.

Hmmm, 14 år tänkte jag - sjuk eller skolk från skolan? Men det visade sig att Mika hade fått ledigt från skolan för att köa! Det var ju ett once-in-a-lifetime-event för henne och jag måste säga - all heder åt den skolan (och nu får jag säkert en massa föräldrar på mig!).

Själv funderar jag på om jag ska släntra dit på fredag och se om det finns några restplatser kvar - även en TwiMom kan ju faktiskt tycka att det är kul att gå på Faneventet!

Så lycka till tjejer, hoppas det inte blir minusgrader och att ni får era efterlängtade biljetter och kanske ses vi den 28 oktober.

Horse Show in Argentina

Estancia La Cinacina in San Antonio de Areco (about 112 km from the city of Buenos Aires).
www.lacinacina.com.ar. (Information both in English and German on their web site!)

I visited in March this year and I have seldom seen such an awesome and impressive show like this one above that I filmed. I'm sorry for the quality, it was blowing and I was trying to take pictures with one hand and filming with the other....

I really recommend Argentina for a visit and obviously that should include their culture - wine, meat, bola dancing and horse shows...!

Canons fotoskola - Fortsättningskurs med Emelie Ohlsson

Ovanstående blogginlägg publicerades på Emelie Ohlssons blogg (http://emelieohlsson.blogg.se) då detta var första gången hon körde denna kurs med det nya materialet, så hela kursen blev dokumenterad - det vill säga fotad och filmad!

-------------------------------------------------------

Jag köpte min första Canon systemkamera för väldigt många år sedan och köpte för mindre än ett år sedan min 4:e men första digitala! Jag har länge drömt om att gå och lära mig MER - för jag har alltid tyckt det varit så kul att fota! Helst naturen. Men, man har ju en tendens att skjuta på saker och ting plus att fotokurser oftast är väldigt dyra!

Så, när jag nu läste att Canon skulle börja med att hålla kurser - tja, då bestämde jag mig snabbt! Jag gick på deras Grundkurs. Tycker att jag kan en hel del MEN man kan alltid lära sig mer och jag visste ju inte om jag skulle missa något om jag hoppade över grundkursen!

Och jag ångrar INTE att jag gick den! Av två skäl - minst. Dels visade sig (den unga!) Emelie vara en helt fantastisk outstanding underbar lärare! Hon kunde allt (kändes det som) och hon var så fantastisk som människa! Inga frågor var för dumma, hon satte sig inte själv på några höga hästar utan var en jordnära och prestigelös människa. Och en fantastisk pedagog! Jag tror hela klassen var lyrisk! DÄR har Canon gjort ett klipp som har anlitat henne!

Det andra var att fast jag "kunde" det där med bländare, slutartid, ISO, med mera så känner jag efter kursen att nu KAN jag det! Att jag verkligen förstår HUR jag ska tänka när jag gör inställningarna!

Så efter den kursen fuskar jag väldigt sällan med full automatik utan nu blir det med den kreativa zoonen Av (bländarförval)!

Jag känder mig tryggare med kameran efter den kursen - helt klart!

Och så var ju kursen överkomlig i pris också - icke att förakta! 

Så, när Fortsättningskursen annonserades så hoppade jag givetvis på den också!

Den fokuserade bland annat på ljusets betydelse och bildkomposition. Ännu en störtnöjd grupp som bara ville ha mer, mer, mer! Och oj, oj - här är det bara ut och träna!

Så det är Fortsättningskursen Emelie skrev om på sin blogg - och där jag fastnade på bild!

Så, har ni en Canon - gå Emelies kurser!

Har ni inte en Canon - stackare, säger jag bara... ;-)

Civila Tjänstehundar - träff 21 augusti



Gänget på väg till parken!

Med jämna mellanrum träffas ett gäng hundägare på olika ställen i Stockholm. Denna gång blev på Kungsholmen, i en liten park nere vid Karlbergskanalen. Det är knappast något vanligt hundgäng - nä, här är utbildningsnivån hög. På ägarna? Nja, det vet jag inte - det är ointressant i sammanhanget. Det är hundarna som är högutbildade! Om vi pratar människospråk så pratar vi Universitets- eller Högskoleutbildade!

För det här är så kallade Civila Tjänstehundar.

De flesta vet ju vad en ledarhund är för något (alltså inte en blindhund som många säger - hundarna är inte blinda; det är ägarna som är blinda - eller kanske hellre, synskadade...). De hundarna bär vita täcken.

De här hundarna har alla lite olika utbildningar och specialiteter och tituleras därmed lite olika. Det är en djungel av termer på svenska och engelska - ett utslag av att de inte alla finns samlade under en gemensam organisation, varken i utlandet eller i Sverige.

 Deras täcken är olika - men ack, ändå så lika!

För en lekman kan de olika märkena te sig fullständigt omöjliga att se skillnad på - så allt man egentligen behöver komma ihåg är att täcket med den svarta rutan betyder "KLAPPA MIG!" Och täcket utan den svarta rutan betyder, "RÖR MIG INTE!".
Jaha, och varför får man då klappa vissa hundar och inte andra? Jo, det beror på vilken uppgift de har. Så enkelt är det.

"Assistenthund i arbete" står det på täcket - men arbetar man hårt måste man vila när chansen dyker upp...

Ta till exempel Jack och Trouble. Det är två ståtliga herrar av raserna Newfoundland respektive Mastiff. Deras ägare, som båda heter Lena, har olika rygg- och nackskador. Hundarnas storlek är en hjälp i sig då de även fungerar som ett handfast stöd, när smärtan tar överhanden och Lenorna måste luta sig och ta stöd mot något. Dessa hundar hjälper sina ägare och ingen annan - så FRÅGA innan om du vill klappa dem! För de är givetvis inte avigt inställda mot andra människor - men de vet var deras fokus ska ligga, hela tiden.

Atlas räknas in i gruppen Servicehundar som synes.

Så har vi Britta och Atlas - inte bara Sveriges utan även Europas första Epilepsihund! Hans uppgift är att larma när Britta är på väg att få ett epileptiskt anfall. Det känner han många gånger av innan Britta själv insett det. Genom puffar kan han till exempel få Brittas uppmärksamhet och har hon tillräckligt med sinnesnärvaro och inser vad som är på gång, har hon tid att lägga sig ner eller påkalla någons hjälp. Om hon inte har sinnesnärvaron utan faller ihop och går in i kramper, stannar Atlas kvar hos henne. Finns ingen människa i närheten som kan hjälpa henne så kan han larma ambulans. Atlas drar helt enkelt i snodden som hänger på sidan och genom den blå lilla apparaten som Britta visar upp, går ett larm direkt till larmcentralen. En inbyggd GPS visar var exakt Britta finns så ambulansen kan hitta fram. I Atlas täcke finns även medicin och en liten behållare med vatten. Tanken är att förbipasserande ska kunna hjälpa Britta, med att ge medicin och vatten. Atlas kommer inte att hindra någon från att hjälpa hans matte!

Så med Atlas gäller samma som med Jack och Trouble - FRÅGA, om du vill klappa! 

Learoy har ett eget ID-kort fastsatt på ryggen!

Mest meriterad i detta gäng är ännu en bjässe, Rottweilern Learoy. Han har många titlar han: Assistenthund, Servicehund, Mullehund, Traumahund, Akuthund, Besökshund samt Terapihund. Han är en så kallad Kombinations IRD-hund. IRD står för International Rehab Dog och Kombinationshund betyder att han hjälper både sin matte och andra människor. Han har alltså många olika arbetsområden. Främst är han matte Katjas stöd, då hon har fibromyalgi. Men han är även utbildad till att hjälpa till, i kontakten med olika sjuka människor. Allt ifrån senildementa till patienter med Alzheimers. Leroy kallas även in vid olika traumatiska händelser där barn är inblandade. Så några av Leroys arbetsplatser är sjukhus runt om i Stockholm! Och med sitt svarta täckte signalerar han RÖR MIG, KRAMA MIG, PRATA MED MIG. Han är van och inte bara det, han älskar att bli ompysslad och omhuldad. Stor som han är. Han är trygg att krama när man är rädd. Eller luta sig mot när man är ledsen. Han lyssnar alltid. Han tjallar aldrig.

Inget täcke innan man är testad och godkänd!

Så har vi då ungdomen i gänget. Nä, jag tänker inte på matte Ella. Jag tänker på Lady, ännu en Collie. Hon är under utbildning och ska bli Ellas hjälpande hand - eller snarare, mun och tassar. Hon ska utbildas i att underlätta livet för Ella: plocka upp saker från golvet, hämta någon av assistenterna om Ella får ett epilepsianfall, etcetera. Även hon kommer då att bli en FRÅGA-hund.

Detta gäng träffas regelbundet för att utbyta tankar och erfarenheter om sina hundar. Någon kanske behöver tips med att lösa ett visst problem som har dykt upp. Någon annan kanske bara behöver träffa andra människor i samma situation som de själva. 

Dokumentation pågår.

Gruppen hade celebert besök denna gång, då Rintaro från Tokyo var på studieresa i Stockholm. Han forskar på relationen människa-hund och som epileptiker är han speciellt intresserad av Epilepsihundarna (till exempel Atlas!). I Japan har man inte kommit så långt vad gäller att förstå hundars betydelse inom dessa ovan nämnda områden, de så kallade Civila Tjänstehundarna. Rintaros ambition är att få igång utbildning av dylika hundar och främst då Epilepsihundar i Japan.

VISST ÄR HUNDAR UNDERBARA - till NYTTA och NÖJE kan man verkligen säga i detta sammanhang. Vill du veta mer? Surfa då in på förslagsvis www.assistenthunden.se.