Civila Tjänstehundar - träff 21 augusti



Gänget på väg till parken!

Med jämna mellanrum träffas ett gäng hundägare på olika ställen i Stockholm. Denna gång blev på Kungsholmen, i en liten park nere vid Karlbergskanalen. Det är knappast något vanligt hundgäng - nä, här är utbildningsnivån hög. På ägarna? Nja, det vet jag inte - det är ointressant i sammanhanget. Det är hundarna som är högutbildade! Om vi pratar människospråk så pratar vi Universitets- eller Högskoleutbildade!

För det här är så kallade Civila Tjänstehundar.

De flesta vet ju vad en ledarhund är för något (alltså inte en blindhund som många säger - hundarna är inte blinda; det är ägarna som är blinda - eller kanske hellre, synskadade...). De hundarna bär vita täcken.

De här hundarna har alla lite olika utbildningar och specialiteter och tituleras därmed lite olika. Det är en djungel av termer på svenska och engelska - ett utslag av att de inte alla finns samlade under en gemensam organisation, varken i utlandet eller i Sverige.

 Deras täcken är olika - men ack, ändå så lika!

För en lekman kan de olika märkena te sig fullständigt omöjliga att se skillnad på - så allt man egentligen behöver komma ihåg är att täcket med den svarta rutan betyder "KLAPPA MIG!" Och täcket utan den svarta rutan betyder, "RÖR MIG INTE!".
Jaha, och varför får man då klappa vissa hundar och inte andra? Jo, det beror på vilken uppgift de har. Så enkelt är det.

"Assistenthund i arbete" står det på täcket - men arbetar man hårt måste man vila när chansen dyker upp...

Ta till exempel Jack och Trouble. Det är två ståtliga herrar av raserna Newfoundland respektive Mastiff. Deras ägare, som båda heter Lena, har olika rygg- och nackskador. Hundarnas storlek är en hjälp i sig då de även fungerar som ett handfast stöd, när smärtan tar överhanden och Lenorna måste luta sig och ta stöd mot något. Dessa hundar hjälper sina ägare och ingen annan - så FRÅGA innan om du vill klappa dem! För de är givetvis inte avigt inställda mot andra människor - men de vet var deras fokus ska ligga, hela tiden.

Atlas räknas in i gruppen Servicehundar som synes.

Så har vi Britta och Atlas - inte bara Sveriges utan även Europas första Epilepsihund! Hans uppgift är att larma när Britta är på väg att få ett epileptiskt anfall. Det känner han många gånger av innan Britta själv insett det. Genom puffar kan han till exempel få Brittas uppmärksamhet och har hon tillräckligt med sinnesnärvaro och inser vad som är på gång, har hon tid att lägga sig ner eller påkalla någons hjälp. Om hon inte har sinnesnärvaron utan faller ihop och går in i kramper, stannar Atlas kvar hos henne. Finns ingen människa i närheten som kan hjälpa henne så kan han larma ambulans. Atlas drar helt enkelt i snodden som hänger på sidan och genom den blå lilla apparaten som Britta visar upp, går ett larm direkt till larmcentralen. En inbyggd GPS visar var exakt Britta finns så ambulansen kan hitta fram. I Atlas täcke finns även medicin och en liten behållare med vatten. Tanken är att förbipasserande ska kunna hjälpa Britta, med att ge medicin och vatten. Atlas kommer inte att hindra någon från att hjälpa hans matte!

Så med Atlas gäller samma som med Jack och Trouble - FRÅGA, om du vill klappa! 

Learoy har ett eget ID-kort fastsatt på ryggen!

Mest meriterad i detta gäng är ännu en bjässe, Rottweilern Learoy. Han har många titlar han: Assistenthund, Servicehund, Mullehund, Traumahund, Akuthund, Besökshund samt Terapihund. Han är en så kallad Kombinations IRD-hund. IRD står för International Rehab Dog och Kombinationshund betyder att han hjälper både sin matte och andra människor. Han har alltså många olika arbetsområden. Främst är han matte Katjas stöd, då hon har fibromyalgi. Men han är även utbildad till att hjälpa till, i kontakten med olika sjuka människor. Allt ifrån senildementa till patienter med Alzheimers. Leroy kallas även in vid olika traumatiska händelser där barn är inblandade. Så några av Leroys arbetsplatser är sjukhus runt om i Stockholm! Och med sitt svarta täckte signalerar han RÖR MIG, KRAMA MIG, PRATA MED MIG. Han är van och inte bara det, han älskar att bli ompysslad och omhuldad. Stor som han är. Han är trygg att krama när man är rädd. Eller luta sig mot när man är ledsen. Han lyssnar alltid. Han tjallar aldrig.

Inget täcke innan man är testad och godkänd!

Så har vi då ungdomen i gänget. Nä, jag tänker inte på matte Ella. Jag tänker på Lady, ännu en Collie. Hon är under utbildning och ska bli Ellas hjälpande hand - eller snarare, mun och tassar. Hon ska utbildas i att underlätta livet för Ella: plocka upp saker från golvet, hämta någon av assistenterna om Ella får ett epilepsianfall, etcetera. Även hon kommer då att bli en FRÅGA-hund.

Detta gäng träffas regelbundet för att utbyta tankar och erfarenheter om sina hundar. Någon kanske behöver tips med att lösa ett visst problem som har dykt upp. Någon annan kanske bara behöver träffa andra människor i samma situation som de själva. 

Dokumentation pågår.

Gruppen hade celebert besök denna gång, då Rintaro från Tokyo var på studieresa i Stockholm. Han forskar på relationen människa-hund och som epileptiker är han speciellt intresserad av Epilepsihundarna (till exempel Atlas!). I Japan har man inte kommit så långt vad gäller att förstå hundars betydelse inom dessa ovan nämnda områden, de så kallade Civila Tjänstehundarna. Rintaros ambition är att få igång utbildning av dylika hundar och främst då Epilepsihundar i Japan.

VISST ÄR HUNDAR UNDERBARA - till NYTTA och NÖJE kan man verkligen säga i detta sammanhang. Vill du veta mer? Surfa då in på förslagsvis www.assistenthunden.se.