Breaking Dawn part I

Alla vi Twihards vet ju att premiären på den första delen av Stephenie Meyers fjärde bok Breaking Dawn äger rum fredagen den 18 november!

Men innan dess kommer man att upprepa förra årets Twilight Fan Event på Hovet i Stockholm!
Förra året gästade karaktärerna Bella och Jacob Sverige.

I år, närmare bestämt den 28 oktober, besöker karaktärerna Edward (Robert Pattinson) och Alice Stockholm, för att möta sina fans. Stjärnorna kommer att medverka i en frågestund och på programmet står dessutom livemusik och en första exklusiv visning av klipp från filmen!

Biljetterna är gratis och delas ut på valda SF biografer fredagen den 21 oktober. Max två biljetter per person! Åldersgränsen är 13 år (men på TwiDay är den satt till 15 år).

Parantes - TwiDay är en maratonvisning av de tre tidigare Twilightfilmerna och den allra första visningen av Breaking Dawn.

Men gissa vad jag såg redan i eftermiddag utanför biograf Sergel i Stockholm? En liten kö som redan hade börjat bildas - och det är bara onsdag idag!

Där var väskor och madrasser och presenningar och stolar och filtar - och ungdomar! Allt förberett för några dagars (och kalla nätters!) köande.

Sergelbiografen var förberedd och hade satt upp lappar på ena sidans rutor.

De första (225 tror jag det var) får VIP-biljetter. Så det gällde att vara här tidigt om man ville försäkra sig om det.

(Sorry tjejer - så går det när man lånar någon annans mobilkamera!)

De första personerna i kön hade anlänt igår (tisdag!) morgon. Men de var på rast (förståligt...) - så i stället pratade jag med Mika (14 år), Linda (17 år) och Josefin (17 år). De skulle köa tillsammans.

Hmmm, 14 år tänkte jag - sjuk eller skolk från skolan? Men det visade sig att Mika hade fått ledigt från skolan för att köa! Det var ju ett once-in-a-lifetime-event för henne och jag måste säga - all heder åt den skolan (och nu får jag säkert en massa föräldrar på mig!).

Själv funderar jag på om jag ska släntra dit på fredag och se om det finns några restplatser kvar - även en TwiMom kan ju faktiskt tycka att det är kul att gå på Faneventet!

Så lycka till tjejer, hoppas det inte blir minusgrader och att ni får era efterlängtade biljetter och kanske ses vi den 28 oktober.

Horse Show in Argentina

Estancia La Cinacina in San Antonio de Areco (about 112 km from the city of Buenos Aires).
www.lacinacina.com.ar. (Information both in English and German on their web site!)

I visited in March this year and I have seldom seen such an awesome and impressive show like this one above that I filmed. I'm sorry for the quality, it was blowing and I was trying to take pictures with one hand and filming with the other....

I really recommend Argentina for a visit and obviously that should include their culture - wine, meat, bola dancing and horse shows...!

Canons fotoskola - Fortsättningskurs med Emelie Ohlsson

Ovanstående blogginlägg publicerades på Emelie Ohlssons blogg (http://emelieohlsson.blogg.se) då detta var första gången hon körde denna kurs med det nya materialet, så hela kursen blev dokumenterad - det vill säga fotad och filmad!

-------------------------------------------------------

Jag köpte min första Canon systemkamera för väldigt många år sedan och köpte för mindre än ett år sedan min 4:e men första digitala! Jag har länge drömt om att gå och lära mig MER - för jag har alltid tyckt det varit så kul att fota! Helst naturen. Men, man har ju en tendens att skjuta på saker och ting plus att fotokurser oftast är väldigt dyra!

Så, när jag nu läste att Canon skulle börja med att hålla kurser - tja, då bestämde jag mig snabbt! Jag gick på deras Grundkurs. Tycker att jag kan en hel del MEN man kan alltid lära sig mer och jag visste ju inte om jag skulle missa något om jag hoppade över grundkursen!

Och jag ångrar INTE att jag gick den! Av två skäl - minst. Dels visade sig (den unga!) Emelie vara en helt fantastisk outstanding underbar lärare! Hon kunde allt (kändes det som) och hon var så fantastisk som människa! Inga frågor var för dumma, hon satte sig inte själv på några höga hästar utan var en jordnära och prestigelös människa. Och en fantastisk pedagog! Jag tror hela klassen var lyrisk! DÄR har Canon gjort ett klipp som har anlitat henne!

Det andra var att fast jag "kunde" det där med bländare, slutartid, ISO, med mera så känner jag efter kursen att nu KAN jag det! Att jag verkligen förstår HUR jag ska tänka när jag gör inställningarna!

Så efter den kursen fuskar jag väldigt sällan med full automatik utan nu blir det med den kreativa zoonen Av (bländarförval)!

Jag känder mig tryggare med kameran efter den kursen - helt klart!

Och så var ju kursen överkomlig i pris också - icke att förakta! 

Så, när Fortsättningskursen annonserades så hoppade jag givetvis på den också!

Den fokuserade bland annat på ljusets betydelse och bildkomposition. Ännu en störtnöjd grupp som bara ville ha mer, mer, mer! Och oj, oj - här är det bara ut och träna!

Så det är Fortsättningskursen Emelie skrev om på sin blogg - och där jag fastnade på bild!

Så, har ni en Canon - gå Emelies kurser!

Har ni inte en Canon - stackare, säger jag bara... ;-)

Civila Tjänstehundar - träff 21 augusti



Gänget på väg till parken!

Med jämna mellanrum träffas ett gäng hundägare på olika ställen i Stockholm. Denna gång blev på Kungsholmen, i en liten park nere vid Karlbergskanalen. Det är knappast något vanligt hundgäng - nä, här är utbildningsnivån hög. På ägarna? Nja, det vet jag inte - det är ointressant i sammanhanget. Det är hundarna som är högutbildade! Om vi pratar människospråk så pratar vi Universitets- eller Högskoleutbildade!

För det här är så kallade Civila Tjänstehundar.

De flesta vet ju vad en ledarhund är för något (alltså inte en blindhund som många säger - hundarna är inte blinda; det är ägarna som är blinda - eller kanske hellre, synskadade...). De hundarna bär vita täcken.

De här hundarna har alla lite olika utbildningar och specialiteter och tituleras därmed lite olika. Det är en djungel av termer på svenska och engelska - ett utslag av att de inte alla finns samlade under en gemensam organisation, varken i utlandet eller i Sverige.

 Deras täcken är olika - men ack, ändå så lika!

För en lekman kan de olika märkena te sig fullständigt omöjliga att se skillnad på - så allt man egentligen behöver komma ihåg är att täcket med den svarta rutan betyder "KLAPPA MIG!" Och täcket utan den svarta rutan betyder, "RÖR MIG INTE!".
Jaha, och varför får man då klappa vissa hundar och inte andra? Jo, det beror på vilken uppgift de har. Så enkelt är det.

"Assistenthund i arbete" står det på täcket - men arbetar man hårt måste man vila när chansen dyker upp...

Ta till exempel Jack och Trouble. Det är två ståtliga herrar av raserna Newfoundland respektive Mastiff. Deras ägare, som båda heter Lena, har olika rygg- och nackskador. Hundarnas storlek är en hjälp i sig då de även fungerar som ett handfast stöd, när smärtan tar överhanden och Lenorna måste luta sig och ta stöd mot något. Dessa hundar hjälper sina ägare och ingen annan - så FRÅGA innan om du vill klappa dem! För de är givetvis inte avigt inställda mot andra människor - men de vet var deras fokus ska ligga, hela tiden.

Atlas räknas in i gruppen Servicehundar som synes.

Så har vi Britta och Atlas - inte bara Sveriges utan även Europas första Epilepsihund! Hans uppgift är att larma när Britta är på väg att få ett epileptiskt anfall. Det känner han många gånger av innan Britta själv insett det. Genom puffar kan han till exempel få Brittas uppmärksamhet och har hon tillräckligt med sinnesnärvaro och inser vad som är på gång, har hon tid att lägga sig ner eller påkalla någons hjälp. Om hon inte har sinnesnärvaron utan faller ihop och går in i kramper, stannar Atlas kvar hos henne. Finns ingen människa i närheten som kan hjälpa henne så kan han larma ambulans. Atlas drar helt enkelt i snodden som hänger på sidan och genom den blå lilla apparaten som Britta visar upp, går ett larm direkt till larmcentralen. En inbyggd GPS visar var exakt Britta finns så ambulansen kan hitta fram. I Atlas täcke finns även medicin och en liten behållare med vatten. Tanken är att förbipasserande ska kunna hjälpa Britta, med att ge medicin och vatten. Atlas kommer inte att hindra någon från att hjälpa hans matte!

Så med Atlas gäller samma som med Jack och Trouble - FRÅGA, om du vill klappa! 

Learoy har ett eget ID-kort fastsatt på ryggen!

Mest meriterad i detta gäng är ännu en bjässe, Rottweilern Learoy. Han har många titlar han: Assistenthund, Servicehund, Mullehund, Traumahund, Akuthund, Besökshund samt Terapihund. Han är en så kallad Kombinations IRD-hund. IRD står för International Rehab Dog och Kombinationshund betyder att han hjälper både sin matte och andra människor. Han har alltså många olika arbetsområden. Främst är han matte Katjas stöd, då hon har fibromyalgi. Men han är även utbildad till att hjälpa till, i kontakten med olika sjuka människor. Allt ifrån senildementa till patienter med Alzheimers. Leroy kallas även in vid olika traumatiska händelser där barn är inblandade. Så några av Leroys arbetsplatser är sjukhus runt om i Stockholm! Och med sitt svarta täckte signalerar han RÖR MIG, KRAMA MIG, PRATA MED MIG. Han är van och inte bara det, han älskar att bli ompysslad och omhuldad. Stor som han är. Han är trygg att krama när man är rädd. Eller luta sig mot när man är ledsen. Han lyssnar alltid. Han tjallar aldrig.

Inget täcke innan man är testad och godkänd!

Så har vi då ungdomen i gänget. Nä, jag tänker inte på matte Ella. Jag tänker på Lady, ännu en Collie. Hon är under utbildning och ska bli Ellas hjälpande hand - eller snarare, mun och tassar. Hon ska utbildas i att underlätta livet för Ella: plocka upp saker från golvet, hämta någon av assistenterna om Ella får ett epilepsianfall, etcetera. Även hon kommer då att bli en FRÅGA-hund.

Detta gäng träffas regelbundet för att utbyta tankar och erfarenheter om sina hundar. Någon kanske behöver tips med att lösa ett visst problem som har dykt upp. Någon annan kanske bara behöver träffa andra människor i samma situation som de själva. 

Dokumentation pågår.

Gruppen hade celebert besök denna gång, då Rintaro från Tokyo var på studieresa i Stockholm. Han forskar på relationen människa-hund och som epileptiker är han speciellt intresserad av Epilepsihundarna (till exempel Atlas!). I Japan har man inte kommit så långt vad gäller att förstå hundars betydelse inom dessa ovan nämnda områden, de så kallade Civila Tjänstehundarna. Rintaros ambition är att få igång utbildning av dylika hundar och främst då Epilepsihundar i Japan.

VISST ÄR HUNDAR UNDERBARA - till NYTTA och NÖJE kan man verkligen säga i detta sammanhang. Vill du veta mer? Surfa då in på förslagsvis www.assistenthunden.se.

Hundlöpet 11 sept 2011 på Lidingö



Tätklungan är iväg!

Jag har varit och sett på årets springtävling med hund - det så kallade Hundlöpet! Med start och mål på vackra Elfvikslandet längst ute på Lidingö. Förra året var premiär med under 50 anmälda ekipage. I år var totalt 160 ekipage anmälda, till de utökade antal klasserna. "Målet är 500 nästa år" säger tävlingens ansvarige och grundare Thomas Melén.

Startskotten gick klockan 12 och en brokig samling mattar, hussar och hundar for iväg. Stilarna var lika varierat som raserna som fanns representerade. Då tävlingen var både på tävlings- och motionärsnivå var alla lika välkomna att delta.

En del utmärkte sig mer än andra...

Vill man - kan man! Husse är 62 år och dvärgtaxen 10! Ekipaget gick runt milen på ca 1'45. Starkt jobbat!

Men vann gjorde detta snabba ekipage på 36 minuter!

Thomas Melén vill att fler hussar och mattar börjar motionera tillsammans med sina hundar. Inte bara motionerar hunden utan även tänker på sin egen hälsa!

Och det kanske behövs inser jag, som många gånger sett folk stå (eller sitta!) i hundrastgården, medan hunden far omkring och leker med andra hundar. Att promenera med sin hund är jättebra - men varför inte börja springa med den? Kombinera nytta med nöje så att säga.

Är detta något nytt då? Att tävla springandes med sin hund? Nja, inte riktigt. Redan 1993 anordnade Svenska Brukshundklubben Skallgången. Även det en tävling där man sprang med sin hund i olika klasser. Men detta evenemang dog ut av någon anledning. Så det är ju väldigt positivt att någon annan har tagit upp stafettpinnen och driver tävlingsformen vidare.

Både T-shirts och collegetröjor togs fram - jag har kvar min än idag!

Thomas var förutom en riktig eldsjäl också en härlig energigivare! (Med tanke på allt prat nuförtiden om alla energitjuvar!) Han försökte gratulera alla som kom i mål och hade alltid tid att prata några ord med både deltagarna och besökarna.

Trötta deltagare!

Alla som kom i mål fick dricka och banan och en sponsorpåse! 1:a till 3:e pristagarna fick pris, sedan lottades det ut prylar till resterande deltagare.

Ja, så här kan man spendera en vacker höstdag i september! Soligt och så där lagom varmt var det.

Det kommer utförligare artiklar i lite olika tidningar vad jag förstår, så ni som vill läsa mer får hålla ögonen öppna. Eller gå in på www.hundlopet.se och läsa!

Så tycker jag vi alla sprider information om detta härliga evenemang så att Thomas får sina 500 anmälda ekipage nästa år.... Och går runt rent ekonomiskt också, så att han slipper ta så mycket ur egen ficka...

Om inte annat kanske en fika eller lunch på vackra Elfiks Gård kan locka? (Och nej, jag är inte sponsrad av dem, man jag tycker det är en så vacker plats med utsikt ut över vattnet...)

Min trädgårdsplanering...

Jag är knappast ensam om att ha ordning i min trädgård - dvs allt jag planterar skriver jag noggrant upp och noterar i en pärm. Men när min ritning såg ut som nedan insåg jag att jag var tvungen att byta teknik!

Nu är trädgården indelad i zoner med var sin karta som jag kluddar på. Så vet jag exakt vad jag planterat var och när. Fast ibland sprider sig växterna - hmmm, har jag verkligen planterat denna HÄR?

Vore kul att höra hur andra "organiserar" sina trädgårdar! Finns det bättre system?

Fåglar ska ha mat på vintern...

Självklart ska man hjälpa fåglarna inför en lång och kall vinter ... men ibland vill det sig liksom inte!

Fågelbordet rasade söner av någon anledning och fåglarna måste ha blivit lite snopna.
Detta är några år sedan och jag har gått över till hängande fågelbord.