Jätteknölkallan blommade i maj!

En anställd informerar om växten.

I mitten av maj blommade Jätteknölkallan på Bergianska i Stockholm! Många, inklusive undertecknad, åkte givetvis dit för att beskåda blomman - som stank något grymt!

Växten blommar inte så ofta - några dagar bara - så det gällde att passa på. Som synes börjar den reda falna lite i kanterna.

Till vänster syns en hel planta - till höger då blomman!

Till alla växtintresserade rekommenderar jag ett besök på Bergianska, skulle ni ha vägarna förbi Hufudstaden. Även om inte kallan blommar just då...

Alla är vi ett - Ung Konst

Johanna Persson, rektor på Nyckelviksskolan, invigningstalade.

För 23:e året (tror jag det var!) anordnas Ung Konst på Lidingö för stadens alla niondeklassare. Världens största konstutställning (kan det stämma?) med 450 deltagande elever. Tavlor ska det vara, i år på temat "Alla är vi ett".

Dottern Jessika med sitt alster "I döden är vi alla lika".

Arrangemangent är ett samarbete mellan Lidingö Stad, Rädda Barnen och Svenska kyrkan. Tavlorna ställdes ut på S:ta Annagården där de var till salu för 200 kronor. Alla pengarna gick till Rädda Barnens arbete i Elfenbenskusten. Konstnärerna själva hade som tur var förköpsrätt på sina alster - men ville de inte själva ha sina konstverk så hoppas och tror jag de flesta föräldrar ville!

Några av tavlorna.

Och några fler!

 Jag kan bara konstatera att många, många av eleverna är riktigt duktiga!

Gymnasiemässa - på gott och ont

Jag är inte rasist. Jag tycker inte illa om utlänningar. Jag vill inte dra alla över en kam. Men gudarna ska veta att det inte alltid är så lätt att vara fördomsfri och tolerant!

Jag tänker på gymnasiemässan som jag bevistade idag tillsammans med make och dotter. En mässa som varar i två skoldagar och en helgdag. Hmmm, bara det ett intressant fenomen tycker jag - alla föräldrar kan inte ta ledigt för att gå med sin tonåring på vardagar och alla Stockholms 15-åringar med föräldrar kan väl knappast rymmas på Älvsjömässan på lördagen?

Men väl på mässan så fick jag några saker klart för mig. Många skolor bussar sina niondeklassare till mässan. Det är tvingande och man åker antagligen med en lärare eller två. Vad gör de elever som inte är intresserade av att gå vidare till gymnasiestudier då? Stannar kvar på skolan och pluggar snällt - eller hänger med till mässan (jippeeee, vi fick en ledig dag!!). Väl på mässan, är dessa ungdomar intresserade av att gå runt och prata med de olika gymnasieskolorna som fanns representerade eller.....

Och därmed tillbaka till inledningsfraserna. På mässan går alltså en heterogen blandning människor och botaniserar bland alla montrar med olika gymnasieskolor som visar upp sin verksamhet. (En mycket proffsig och organiserad mässa för övrigt.) Blandningen består av seriösa ungdomar som går i små grupper (2-3 stycken), seriösa ungdomar som går med sina föräldrar samt större gäng som bara verkade ha ett syfte - att bråka och störa så mycket som möjligt! Det var många gäng som gapande och skrikande drog fram. Vid en monter där man delade ut vantar (av någon anledning) så tog de sig fram och rev ut lådor och slet ut nävvis med vantar - det uppstod till och med handgemäng med skolrepresentanterna som stod där och försökte stoppa dom! Fysiskt handgemäng på en gymnasiemässa över enkla vantar! Vad ÄR det för ungdomar?? Jo, och nu kommer då det tragiska: alla gäng jag såg (och hörde) var unga killar av utländsk härkomst (majoritet riktigt mörka) som bröt på svenska. På en mässa som var riktad till dom för att försöka hjälpa dom att göra ett bra gymnasieval. Ett gymnasieval som är tänkt att antingen leda till jobb eller högre studier. Men allt dessa ungdomar verkade vara intresserade av, var att förstöra för de andra ungdomarna som var där. TRAGISKT!

Annars då? Tja, jag avundas inte årets nior som ska söka in till gymnasiet nästa år. Det finns 18 nationella program med 60 inriktningar fördelade på 12 yrkesprogram och 6 högskoleprogram. I dessa finns gymnasiegemensamma ämnen för den linjen samt linjens karaktärsämnen. Så tillkommer programfördjupningarna och de individuella valen.... Vad pratar vi om? Hundratals olika kurser totalt? Tusentals?

Men det pikanta i kråksången är att de olika gymnasieskolorna kan ha egna specialiseringar på de individuella valen. Alltså, bara för att man vill plugga på Naturvetenskapsprogrammet med inriktning Natur (kallas för Natur Natur...) så är inte alla likadana vid alla gymnasieskolor! Detta måste man kolla upp på varje enskilt gymnasium för att få information om! Och då ska man komma ihåg att de flesta gymnasieskolor inte har fastställt de individuella valen ännu..... De väntar bland annat på att Högskola & Universitet ska bestämma vad de nya kraven är för många utbildningar - för mitt i alltihopa håller de på att revidera sina utbildningar - som tydligen ska vara helt klart 2014.

Så, kontentan är att våra 15-åringar ska utifrån alla dessa program, inriktningar, linjer, kurser, val, mm bestämma sig för VAD de ska plugga. Så måste de gå igenom alla någorlunda närliggande gymnasieskolor för att se vilka som erbjuder de exakta kurser de vill ha, men samtidigt kan de inte lita på att gymnasieskolan verkligen kommer att erbjuda alla individuella valen - om inget intresse finns blir ju ingen kurs! PLUS att de ska ta hänsyn till att det kan tillkomma intressanta individuella val när Högskola & Universitet bestämt sig....

Och ingen instans fanns som hade en sammanfattning av exakt vilka individuella val som fanns på vilka skolor utan det fick man snällt gå från den ena montern till den andra och fråga....

Helt klart är att få ungdomar väljer enligt fördjupningskurserna (alltså programfördjupningarna och de individuella valen). Det förstod vi då dottern frågade och många stod frågande.... Här pratar man om hur trevlig skolan var, hur bra lärarna var, hur stor matsal de hade - och vegetariskt mat och allt! Är det på dessa parametrar våra ungdomar ska välja sin gymnasieutbildning?

Så, först en information på skolan, sedan ett antal timmar på gymnasiemässan, sedan hem och läsa broschyrer och kolla upp på skolornas hemsidor och sedan åka på deras öppethus och kanske även att en del ungdomar väljer att vara med på en så kallad studiedag på något/några utvalda gymnasium... puh, ett heltidsjobb bara detta. Plus att ungdomarna ska plugga för att få bra betyg så att de över huvud taget kommer in på den gymnasieskola de vill...

Slutsats - vilka enormt höga krav vi ställer på våra 15-åringar! Val är alltid bra - men det får kanske vara någon måtta på valfriheten! Jag förstår att många ungdomar känner sig stressade av allt detta.

FOTOmässan på Älvsjömässan

Var och besökte Fotomässan idag och jisses, där kunde man spenderat hela helgen!
Fullt med superintressanta föredrag och massor av prylar att titta på och sukta efter....

Lyssnade på Elisabeth Ohlson Wallins föredrag och bildvisning om "muslimska bögar, kristna flator och judiska transor på heliga platser i Jerusalem". Mycket fascinerande föredrag - vad gör inte en fotograf för att få fram sitt budskap! Ni kanske kommer ihåg henne från Ecce Homo. Jag ska inte visa mina foton tagna på några av hennes foton för jag tror det kan stöta många. Tyvärr vill jag tillägga, för de var artistiska i sin grymhet.

MEN, jag kan i stället visa något annat som jag hittade där!

WIKIlovesmonuments.se hade en tävling där man skulle fota byggnader och skicka in. Totalt laddades 5 134 bilder upp och 10 stycken gick vidare. Dessa tio foton hängde på mässan. Och hela TVÅ av dessa (visas med röd pil ovan) är tagna av min kusin David Castor! Det tycker jag är superhäftigt! GRATTIS, GRATTIS kan jag bara säga!

Och givetvis höll "min" Canon-lärarinna Emelie Ohlsson lite småföredrag.

Såg att Nikon har börjat med fotokurser också.... för er som har detta märke.

Så nu gäller det bara att vinna på Lotto så att man kan köpa lite nya häftiga objektiv och andra fotoutrustningspryttlar och böcker och instruktionsdvd'er och.... puh!

Rehab-hundar besöker Lidingö sjukhus 18 nov

Korthåriga collien Atlas

I dag var tre hundekipage på besök på Lidingö sjukhus.

Hundförare Katta med Atlas - belöning måste man få!

 Bilderna är tänkta att visa vad en utbildad hund måste klara av i samvaron med främlingar!

Minibullterriern Greta undrar om det vankas något godis!

Klappade och pillade på. En Rehab-hund får inte vara alltför "rädd" om sina tassar utan tillåta att en främmande människa till och med vill pussa!

En IRD-hund måste tåla både det ena och det andra!

"Patienterna" tar både på huvud, kropp och ben - och det ska inte vara något konstigt för hunden.



Hundförare Tina med Greta - fina tjejer får t.o.m. sitta i soffan!

Tre hundar ska klara av att det vankas sötsaker - utan att börja kivas med varandra.




IRD-hunden Atlas vet att det kan vankas godsaker i fikarummet...

IRD-hunden Learoy blir klappad på huvudet - även det något hundarna måste tolerera.

Och inte får en Rehab-hund försvara sin mat mot främlingar heller!

Med på besöket var två fertila hanhundar och en tik som precis slutat löpa. Även denna situation ska hundarna klara av. Inget muckande hanarna emellan tolereras.

Inte så konstigt då om man är fullständigt slut efter besöket och bara inte orkar gå mer!

Ett besök är tröttande även för hundarna - därför ska besöken inte vara så länge!

Föredrag KI - Rehab-hundar i Strokevården

Den 21 oktober hölls ett nationellt symposium på Nobel Forum, Karolinska Institutet i Solna, Stockholm. Ämnet för dagen var "Mental and cognitive symptoms after stroke" ("Psykologiska och kognitiva följder av stroke").

Arrangörer var Svensk Förening för Äldrepsykiatri och Stockholms läns läkemedelskommitté.

Klockan 12:00 hölls föredraget "Människans bästa vän- assistenthundar i strokevården.

Föredraget hölls av läkaren och forskaren Finn Hjälmblink och hundföraren Katja Thorman me IRD-hunden Learoy. Antagligen första gången en hund var inbjuden som "talare" på KI!

Filmade, fotograferade och redigerade gjorde undertecknad!

Rehab hundar på sjukhus

Den 11 november besökte Katja, Learoy och Bonzai Lidingö Sjukhus. Det var ett uppskattat besök!

Av respekt för "patienterna" så har jag editerat bort ansiktena så de inte går att identifiera.

Besök på Lidingö Sjukhus 11 nov

Täcket åker på!

Idag var Learoy och Bonzai på besök på Lidingö Sjukhus. Det var den så kallade uteverksamheten som skulle besökas.
Av respekt för de som besöker avdelningen, visas inga hela ansiktsbilder!


Sjukhuskorridoren.

Inte ofta man ser hundar i sjukhuskorridorer - och inte så ofta de blir så positivt välkomnade som här!

"Ja komsi då, ska du få bullar..."

Till dagverksamheten kommer de som annars kan bo själva.

Många saknar kanske sina egna bortgångna hundar!

Learoy och Bonzai låter sig klappas och kramas om. De är mutbara - så Katja delar ut små godisbitar till de som vill bjuda på något gott. Vägen till hundens hjärta går definitivt via magen...

Bonzai får sitta i soffan och bli klappad!

Mysigt med besök!

"Är det ingen som ser att jag är Bodygard?"

 

En stor Rehab-hund...

och en liten Rehab-hund!

Ja, man ska även kunna sköta sig på sjukhusets fik när besöket är avklarat och de tvåbenta vill ha en kopp kaffe!

Då kanske man till och med får en korv av den snälle ägaren!

"Så var vi klara för idag..."

... nähä, det var vi inte alls det!"

Besöker man t ex ett sjukhus så finns det inte riktigt en starttid och en sluttid. Kommer någon som vill hälsa - ja, då får man ta sig tid till det - med eller utan täcke på hunden. Learoy är en återkommande kär gäst så många känner igen honom! Är man populär så är man!

Civila Tjänstehundar - träff 16 oktober

Vi var väl närmare 20 människor med hundar idag!

Ännu en träff på Kungsholmen gick av stapeln i oktober. Det var en stor uppslutning med deltagare ända från Karlskrona! Alla kände att man behöver träffas - av flera olika skäl. Man vill träffa likasinnade, man vill få tips och råd från andra och man vill kanske träna sina hund tillsammans med andra duktiga och skötsamma hundar!

Oavsett anledning så var det en vacker och skön dag. Förbipasserande tittade länge på denna brokiga samling hundar och förare. Och en förbippaserande var extra nyfiken och modig. Det var Ebba, 2 år!



"Mamma, vilken stor hund" - snälla Jack låter sig inte bekommas.

Callisto låter sig självklart klappas på ryggen.

Nadja,som åkt hela vägen från Karlskrona!

"Mamma, denna hund är mindre än mig!"

Sedan var det dags för lite fika på bänkarna.



"Tappa! Tappa! Tappa!"

Kontakt och tillit - bra ledord mellan förare och hund!

Så, barn och vuxna på Kungsholmen, passa på och kom på nästa träff och klappa hundar!
Och inte vilka hundar som helst - utan hundar som gör en skillnad i samhället.
Både för sin ägare och andra behövande!

Vilka var där, jo:
Maria & Callisto (Leonberger)
Katta & Atlas (Korthårig Collie)
Madeleine & Qanon (Berner Sennen)
Leena & Tella (Tollare)
Katja & Learpy (Rottweiler)
Astrid & Demi (blandras)
Tina & Greta (Mini Bullterrier)
Katarina & Nadja (Golden Retriever)
Ella & Lady (Collie)
Berit
Beatrice & Beauty (Collie)
Christer
Lena & Trouble (Mastiff)
Lena & Jack (Newfoundland)
Florence & Biffen (Labrador)
Britta & Atlas (Collie)
Kerstin
Elisabeth M-R

Nick Brandt - på Fotografiska museet

On This Earth, A Shadow Falls

Oj, oj, oj säger jag bara! Tycker man om djur samt fotografering, är detta en helt otrolig fantastisk utställning! Vilka FOTON säger jag bara! Kombinationen ovan tyckte jag var starkast. Kunde även hetat "idag" resp "imorgon?".

Gå och se den om ni kan! Den pågår fram till januari.

http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/On-This-Earth-A-Shadow-Falls