Tankar och funderingar från helgens evenemang - en del nya, andra gamla som upprepas...
Som åskådare på en hundutställning/hundmässa gäller det att placera sig rätt i relation till det man vill se.
Sätter man sig fel riskerar man att bara få se baksidan av sitt hundintresse...
Om man ens ser vad som försiggår i ringen med tanke på alla hundburar som placeras längst fram... är inte detta ett otyg som någon snart måste börja stävja?
Inne i ringarna är det fart och fläkt och glädje...
eller NOT...
Är det inte snart dags att börja bryta visningen av mer eller mindre vettskrämda hundar som ger ALLA signaler på att de bara vill bort därifrån? (Av domaren, ringsekreteraren eller annan närvarande funktionär.)
Är det verkligen hundvänligt att tvinga sin hund runt i ringen- fast man mest måste dra den runt - bara för att matte/husse ska få en bedömning på den (som ofta blir dålig i vilket fall som helst). Är det den här bilden vi vill visa av hundutställningar? Är det den här bilden man vill visa av sin ras?
Stilarna är annars många...
En del är rustade till tänderna...
Andra tycks flyga fram...
Och vi får ju inte glömma bort variationen hos hussarna och mattarna...
Varför vet jag inte, men hårfärgen och frisyerna är väldigt variationsrika hos utställande hundägare. Någon kanske kan förklara detta fenomen för mig en vacker dag. I kattutställarvärlden (som jag också bevistar) är det inte alls så.
 |
| (ägare till BIS-vinnaren på Stockholm Hundmässa 2013) |
Första besöket på MyDog i Göteborg blev en intressant upplevelse! Den beskrivs som Nordens största hundevenemang medan Stockholm Hundmässa beskrivs som Nordens största hundutställning.
Och det stämmer bra tycker jag. På MyDog var det mer uppvisningar och underhållning och färre hundar som ställdes ut medan det på Stockholm Hundmässa är precis tvärt om.
På lördagen var det Agria Freestyle Elite Challenge - en tävling som uppvisade variation i såväl koreografi, rekvisita som i hundraser!
Så var det uppvisning i IPO...
Som följdes av uppvisning av Räddningshundar...
Just det ja - det var ju faktiskt en utställning också... Detta får illustreras av de olika typerna av Border Collie. Många raser har (tyvärr, tycker jag) delats upp i en så kallad utställningsvariant och en jakt-/bruks-/vallvariant. Alltså en variant främst avlad på dess utseende och en variant avlad på dess funktion.
 |
| Utställningsvarianten |
 |
| Vallvarianten |
Men lite minus fanns på den annars så imponerande MyDog-himlen! Vissa saker imponerade mindre.
1.) Är man hes och knappt kan prata, dessutom säjer fel ras vid flera tillfällen under rasparaden (så att ägarna fick korrigera) så borde nog arrangörerna sätta in Plan B.
2.) Är man speaker i finalringen under de olika hunduppvisningarna kanske man ska hålla sig till ordet 'hund' och undvika ordet 'vovve'.
3.) Det går nog att göra pratet vid finaltävlingarna liiiite mer uppiggande. Att lägga in lite spänning med hjälp av konstpauser till exempel. Alla kan läsa innantill i en monoton röst...
4.) Musikanläggningen vid freestylen som strulade.
5.) Verkade ibland som att inte funktionärerna hade full koll på vad som skulle gälla - lite rörigt ibland alltså.
Så summa kardemumma kan skillnaderna mellan de båda hundeventen delvis illustreras av följande bild tycker jag.
MyDog vinner enligt mig på:
* gemytlighet
* bra disposition av lokalen där varje del (t ex rasmontrarna och tillbehörsmontrarna) var klart avgränsade från bedömningsringarna - det gjorde antagligen att de som gick dit inte bara hade vägarna förbi utan verkligen var intresserade
* bra centralt läge i Göteborg
* bra shower & uppvisningar
Stockholm Hundmässa vinner enligt mig på:
* glamour & glitter
* planering & utförande
* mycket mer hundar i själva bedömningarna (om man vill kolla in utbudet inom en ras)
Så kontentan är att jag definitivt vill tillbaka nästa år till MyDog!!! :-)
