Inte så bra bild kanske men jag hoppas hur det syns hur lerigt och uppgrävd stora delar av gräsmattan var. Här var kompakt lerjord vilket tydligen har den sämsta dräneringsegenskapen - det vill säga vattnet rinner inte vidare, utan stannar kvar. Det förklarar sumpmarkskaraktären efter varje regn. Lerjorden håller kvar allt vatten. Så det grävdes ett långt dike parallellt med verandan och ner mot en spinettbrunn som redan fanns (neders till vänster på bilden). Där borrades ett hål som detta plaströr anslöts till. Småsten lades runt om plaströret och sedan lades grästuvorna tillbaka. Vi testade att spola vatten ovanpå det nergrävda röret och lyssnade i brunnen att det verkligen kom vatten till slut.
Gräsmattan såg hemsk ut men vi hoppades detta skulle lösa vårt avrinningsproblem. Trots att hela radhuslängen sluttar mot vår tomt och berget bakom sluttar ner mot vår radhuslänga, så är det inritat i byggherrarnas ritningar att avrinningen ska fungera automatiskt ner till spinettbrunnen! Jag var i kontakt med dom för jag tyckte detta borde kunna räknas som dolt fel! Men se, så kallat ytvatten räknas inte in. Regnet (eller snön!) som hamnar på taket rinner ner i stuprören och förs vidare, men regnet (eller snön när den smälter!) som hamnar i trädgårdarna och i skogen, det räknas inte in!
Märkligt att vi ska behöva betala för att byggherrarna inte löste dräneringen bättre på vår tomt! Vi dränerar hela längan men vi fick göra jobbet samt betala....
