torsdag 17 maj 2012

Förstadium till skivepitelcancer.... :-(

Min rygg - ett märke som kliade och kliade (december 2011).
Jaha, är det något farligt eller...? Bäst att kolla upp!

Liksom bubblor.
Min läkare tyckte det såg ut som något benignt (ofarligt) men för säkerhets skull fick jag remiss till en hudspecialist på Danderyds Sjukhus.

Hudpecialisten tyckte också det såg ut som något benignt men för säkerhets skull ville hon ta ett biopsiprov.

OK, så togs det ett litet prov som skickades in på analys - fortfarande trodde alla att det var något helt ofarligt.

Så ringer hudspecialisten och är uppriktigt förvånad - för provet visade att det var vad som heter förstadium till skivepitelcancer. Alltså inte alls helt ofarligt längre....

Behandlingen skulle bestå i att skära bort cellförändringarna. Det skulle räcka. Jag hade kommit in i god tid... Om man inte tar bort en dylik cellförändring så kan den utvecklas till något malignt (farligt) - alltså till skivepitelcancer...

OK, well, I'm not the worrying kind - men visst ville jag att de nu skulle skära bort eländet SNARAST. Det var dock inte akut så vi beslöt att vänta till efter vår Mexikosemester - så först i mars 2012 fick jag en tid.

De tog bort en kubikcentimeter bit! "Vacker" tyckte sjuksystern! Kan det vara en arbetsskada att tycka så?
Jag fick min kallelse, infann mig på sjukhuset och lades på en brits. Mycket smärtstillande sprutor blev det i ryggen. Så karvade dom och karvade och karvade. Jag kände absolut ingenting. Läkaren pratade med sjuksystern om att köpa något husdjur till sin dotter. En kanin kanske. En omplaceringskanin. Karv - karv - karv...


Så sydde de 6 stygn utvändigt som jag skulle ta bort tre veckor senare. Det blev ett stort plåster.


Det gjorde inte ont efteråt - det bara stramade. Jag kunde duscha som vanligt men fick inte träna på flera veckor.

Det läker snyggt!
Så gick jag och tog bort stygnen. Jag skulle ha små strips på i några veckor efteråt. De gör att ärret blir mindre då de hjälper till att hålla ihop såret.

Och ännu snyggare.
Sensmoralen i denna historia är att om just DU har ett kliande märke som inte ser ut som något farligt - och läkarna inte tror är något farligt heller - så gå och kolla upp det i alla fall! För ingen vet uppenbarligen helt säkert - bara en analys kan ge ett korrekt svar!

Maj 2012 - hmmm, har jag slarvat med stripsen? Ärret blev brett...
Min bortskurna lilla köttbit analyserades också. De kollar alltid att "cancern" är helt bortskuren. Tydligen kan de se det på utkanterna av cellförändringen. Analysen på min köttbit visade att de hade fått bort all det onda. Så nu ska jag inte behöva göra något mer åt denna lilla huddel av kroppen!

All's well that end's well!

TA HAND OM ER och KOLLA UPP ERA MISSTÄNKTA HUDFÖRÄNDRINGAR!

Jag avslutar med det jobbigaste kanske - anledningen till att man får detta! Jo, det är för att man solat för mycket och bränt sig för mycket! Så idag, mer än 25 år senare får jag betala för all den tid i min ungdom som jag pressade i solen för att bli brun! Och jisses vad jag bränt mig genom årens lopp! Plus alla timmar jag spenderat i solarium.
Jag pressar inte i solen sedan många år nu - har helt enkelt tröttnat om inte annat. Så vad spelar det för roll att jag "sköter" mig idag när jag nu betalar priset för en mer än 25 år gammal synd?

4 kommentarer:

  1. Bra gjort, Elisabeth. Både att ta detta på allvar och att berätta om det. Jag blir så ledsen när människor stoppar huvudet i sanden och hellre går och oroar sig istället för att gå till doktorn och få VETA.

    Det är inte som att gå med en oskrapad trisslott i fickan. Lottens ev. vinst är densamma oavsett om den skrapas idag eller om sex månader. Men ett litet födelsemärke kan, om det vill sig riktigt illa, utvecklas till något som inte går att bota.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig Marina - men jag tror "strutsmentaliteten" är ett sätt att skydda sig själv. Det man inte ens vet om kan ju aldrig vara farligt - typ.

      Radera
  2. Hej,

    Har nog samma som du och fick tid hos ÖNH ...väntar på att de ska ta prover. Men min "sak" sitter på övre delen av ytterörat. Det ska visst vara värre och lättare bilda metastaser...men vad vet jag. Får vänta tills jag får min kallelse...... Tack för att du delade med dig.

    Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, låter inte bra! Lycka till o hoppas den är lika "ofarlig" som min var!

      Radera